BRT i praktiken

För den kommun som är intresserad av att undersöka möjligheterna gällande en BRT-lösning så finns det möjligheter till medfinansiering av staten. För att beviljas medel ur stadsmiljöavtalen behöver fokus ligga på att öka kollektivtrafikens framkomlighet mellan centrala och viktiga knytpunkter

Flera faktorer gör att investeringskostnaden är lägre för BRT än vad motsvarande sträcka skulle ha kostat om man anlagt spårväg. Jämfört med spårvagnslinjer har BRT betydligt lägre anläggningskostnad men vanligen en något högre driftkostnad. Den senare hänger samman med att fordonen inte tar lika många passagerare vilket leder till fler avgångar per tidsenhet och en högre personalkostnad. Men fördelen med detta är att resenärerna får väsentligt kortare väntetid.

Regionen, kommunen, kollektivtrafikmyndigheten och trafikföretaget har delat ansvar för planering och genomförande. För en framgångsrik planering krävs alla parters delaktighet. Parterna har olika ansvarområden men de är beroende av varandra och kompletterar varandras arbete. Linjenätet kan utformas på befintlig struktur eller planerad. Kommunen har ett specifikt ansvar med tanke på att kollektivtrafikens ekonomi, prestanda och kvalitet är beroende av den kommunala planeringen.

För den kommun som är intresserade av att investera i en BRT-linje så finns det möjligheter till medfinansiering av staten. Örebro finansierade hälften av sin BRT-linje själva och till hälften genom statliga medel, via Region Örebro läns länstransportplan.

I Karlstad sökte man medel ur Trafikverkets stadsmiljöavtal. För att beviljas medel ur stadsmiljöavtalen behöver fokus ligga på att öka kollektivtrafikens framkomlighet mellan centrala och viktiga knytpunkter.

Långsiktighet och kontinuitet igenom projektet utgör grunden för förändrade resmönster men också andra intressenters investeringsvilja.  Långsiktighet skapar möjligheter till medfinansiering i bebyggelse och verksamheter i anslutning till ett BRT-stråk.